alias pastorn

Skrev just ett mejl. "Intresseklubben antecknar" tänker du då...
Men jag blev faktiskt nöjd. Och jag är glad för jag är nöjd.
Mannen här är väldigt nöjd... Ja, jag tror du fattar och gör du inte det så ta en titt HÄR
Där satt den! (Nöjd man)
Så Rebecca Sturesson, ta en titt i mejllådan!

Avslutar med att säga att folk borde nog ändå borde vara en aningens gnutta mer nöjda.

Sedan jag skaffade facebook har jag i princip slutat blogga.
Sedan jag skaffade facebook har jag börjat tänka hur allt jag gör skulle kunna skrivas i statusupdateringar.
Sedan jag skaffade facebook har jag börjat säga "Me Like" så fort någon gör något bra.
Sedan jag skaffade facebook har jag ökat min "tumme upp"-frekvens med 350%
Sedan jag skaffade facebook har jag börjat använda världens mest groteska uttryck "facerape" utan att reflektera
Sedan jag skaffade facebook har jag fått på papper att jag har 300 vänner
Sedan jag skaffade facebook har jag ... ... ... ... ... ... Ah Forget it!

(OBS! jag har skrivit dethär själv, och inte kopierat från facebook om du nu trodde det)

(förresten jag tänker länka detta inlägg på facebook)

Jag älskar Jesus. Varför? Jo, för att han förvandlar mitt liv. Precis förvandlar... presens... det pågår. Är jag perfekt? Nej. Är jag felfri? Nej. Men tror jag att Jesus älskar mig ändå och längtar efter mig? JA, för jag längtar efter honom. Jag vill bli mer lik Jesus, jag vill förstå vad det innebär att vara Kristen. Inte vad det innebär att leva ett moraliskt korrekt liv. Jag som vet vad som är rätt men ändå handlar tvärtemot, det är jag som behöver nåd.

Om du har mött kristna som tryckt ner dig i skiten, som har varit hårda och dömande vill jag säga förlåt... förlåt för att vi ibland missar vad Nåd innebär.

Men jag vill också säga, Gud väntar på dig. Han älskar dig SOM DU ÄR, inte som du skulle kunna vara.

Om du bara visste vad Gud kan göra.

Jag vill veta... vill du utforska det med mig?

@ Tahesjön i en avstängd bil.

Luk.3:11
"Han svarade: "Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt."

Jag har varit i Halmstad i veckan under Tall Ships Race på evangelisationsläger - Step of Faith.
Efter ett av våra möten nere vid hamnen kom två påverkade män fram till mig. Den ena var lite mörk och lång och den andra kort och blek. Båda med ett allmänt hårt yttre.
Den bleke lille mannen gick med bar överkropp, så bar den nu kan bli när stora delar är täkt av tatueringar. I vilket fall gick han med sin gula pikétröja i handen.
De kom fram till mig som stod där med min "Step of Faith" T-shirt.
"Hallå! Vad står det på din T-shirt" sa den bleke mannen.
"Det står Step of Faith, att ta ett steg i tro" svarade jag och undrade vart detta skulle leda.
"Coolt" sa den mörke.
"Kan inte jag få den? Jag har dränkt min Piké i öl och cider" sa den bleke.
"Vi kan göra reklam för er om vi får den" sa den mörke
Ja vad gör man? Alias pastorn finner sig fort och går och frågar ansvarig ledare om det är ok att byta sin Team-tröja mot decinficerad gul Piké. Det visade sig vara helt i sin ordning.
"Visst" sa jag. "Det går fint"
Vi byter tröja och jag tar på mig den kalla sunkiga lite slitna gula saken som är prydd med 3 bokstäver "STH" - Stockholm.
"Du ser så *fult ord* mycket bättre ut i den där än jag, du är en klippa!" säger han
"Det vet jag inte" säger jag "Men jag vet en som är det och det är Jesus"
"Nja det vet vi inte" säger de båda och går därifrån runda om foten och den ena med en ren evangelisations-t-shirt på.

2 kvällar senare är lägrets pastorer ute och går en kväll på hamnområdet. Då möter de mannen som fått en t-shirt, påverkan av diverse preparat även denna gång. Han kommer fram till dem och säger:
"Det e ju ni! Det är ju ni med t-shirtarna!... Vet ni? När jag fick den där T-shirten då kände jag en sån kick som jag aldrig fått förut av varken droger eller alkohol."
Efter en stunds samtal med pastorerna föreslår en av dem att de ska be för mannen, så mitt bland folket ställer de sig och lägger händerna på honom. Efter bönen säger mannen:
"Jag känner det igen, det är precis samma kick som när fick tröjan"

Vad hände sen? Jag vet inte. Men tack vare att jag gav bort min T-shirt fick en man möta Guds kraft och kärlek. Du kanske inte tror att Gud kan möta människor, det gör jag, jag har sett det och hört det.
Gör det lilla du kan, ge en t-shirt till den som ingen har och du kan få se att Gud gör något stort.

Ja, vad hände med facebook?
Känner att jag måste skriva något här. Eller strunt samma, dags att uppdatera principlistan igen:
Inte:
Alkohol
Tobak
Piercing
Tatuering
Sex före äktenskapet
Färga håret
Facebook
SmartPhone/Iphone

Hallå alla trogna!
Nu har jag kommit hem från Allians årskonferens på Gullbrannagården utanför Halmstad. Och det är alltid skönt att få komma hem. Jag vet inte vad som är så speciellt med denna konferens men det känns alltid som hemma när man är där. Alltså Hemma där och hemma hemma (har inte bestämt mig vilket som är bra och vilket som är bäst än).
Under helgen har jag sett ett tecken som pekar på att jag nog borde satsa på en kyrklig karriär ändå. Alltså Ungdomsförbundet SAU och huvudsamfundet SAM hade konferens ihop i år. Men det som är slående är ändå att alla som jag känner och hälsar på är de som är 40+. Jag menar vilka umgås JAG med på fritiden egentligen? Eller är det så att namnet Wendefors i Allianssammanhang = någon som är barnbarn till Pastor Allan och barn till Pastor Jan-Erik och därför någon man hälsar på och säger "Är inte du en Wendeforsare?"... eller... "Det ser man att du är Wendeforsare". (Förlåt, det stavas Wendefosser)
Till följd av allt detta hälsande så blir det liksom som om man helt plötsligt är en i gänget bland pensionärer och äldre medelålders vuxna. Haha, sen kan jag ju inte låta bli att prata lite och ställa frågor när dom väl kommer och hälsar. Man måste ju vara trevlig!!! =)
(sen kan man ju undra hur det är ställt när man sitter på en seg gudstjänst i 2,5 timmar och tycker det är det bästa man varit med om).

Aja, ett gäng ungdomar hade jag med mig också och till er vill jag säga - Ni är som Taberg... wait for it... ... ... ... ... TOPPEN!

Ja, jag blev prankad i natt... Av mina konfirmander.
Man har varit iväg en helg på konfaläger och sista natten vad händer då???
Jo, en illasinnad ungdomsledarkollega ger min nyckel till mina konfirmander vilket resulterar i att jag (samt 2 pastorer som jag delade rum med) vaknar 4 ggr under natten 01.30, 02.30, 03.30 samt 04.30 av mobilalarm från telefoner gömda under diverse madrasser och papperskorgar. Snyggt jobbat! Det var faktiskt rirktigt underhållande.
(tur att jag inte skulleköra hem).

Dagens grej är en vårjacka från Rundquist och Zälle. Jag brukar inte reagera så här, men idag var det lycka att få byta den tunga vinterjackan mot något lite finare än en TEAM SPORTIA jacka för 150:-.
Skulle man lägga upp en bild här? Jaha!... Man är ju inte modebloggare precis. Så...
...Kanske senare... får fråga Madde.

Har ni någonsin hört en bandinspelning som handlar om Paddington? Den där brittiska björnen som jag ser framför mig med stövlar och paraply. Jag måste nog ändå säga att dessa band var bland det roligaste man kunde lyssna på när man var liten. Som när Paddington ska trolla med Herr Currys klocka. Man sitter och skrattar för sig själv bara av att tänka på det.
"oj, då!"
"Oj, då? Oj, då? Vad menar du med oj då? VAD HAR DU GJORT BJÖRN"

Tänk vad mycket gott man har med sig från sin barndom... man får skatta sig lycklig... eller kanske skratta sig.

Eftersom jag vet att vissa av er därute förespråkar regelbunden uppdatering av bloggar så kommer här ett litet inlägg. Jag vill redan nu utfärda en varning:


När jag startade denna bloggen gjorde jag det som ett litet experiment. Experimentet blev en kompromiss, eftersom jag nu inte har facebook.
När jag startade denna bloggen så visste jag nog att jag inte skulle få så många läsare, bara de som var intresserade av mitt liv (och som hade varit först med att adda mig på facebook, om jag nu hade haft någon). Men visst är det så att egot ändå gör sig påminnt. Det första man kollar när man kommer in på bloggen är ju hur många som besökt sidan, och om det kommit några kommentarer. Det där med att bli sedd, jag är också drabbad. Man vill ju faktiskt vara poppis.

Idag kom jag på en sak som jag aldrig tänkt på innan. Frågan lyder "VARFÖR i all sin dar flyttar man fram klockan en timma på sommaren? Är inte sommarnätterna tillräckligt ljusa ändå? Så varför ge solen ytterligare en timma in på natten att lysa? Och varför drar man tillbaka klockan så att vinterkvällarna blir ännu mörkare?"
Idag kom jag på att det ju inte spelar någon roll om det blir ljusa senkvällar på sommaren, det blir det ju i alla fall. Och vintermörkret klarar vi också av. Det är ju ändå nu som det är som allra bäst. Helt plötsligt är det ljust en timma längre på kvällen. Man märker direkt att livet blir värt att leva. Jag har just fått en extra ljus timma. Och vilken instängd vintertrött svensk som helst kan ju förstå att nu är det vår! Man får ha sol ända fram till 19.00 och det är ljust ända fram till åtta. Man blir smått euforisk bara av tanken. Det är nu vi ska leva upp, blomstra ut, skaffa livspartners (ja, kanske i år... eller?... nja, vågar man hoppas?... eller jadå! Solen lyser... hoppet finns) och springa naken över gröna ängar (jag fick höra av en tjejkompis att vi killar har en konstig relation till att göra vardagliga saker nakna... jag vet inte hur det är med det... men det kan vi ta upp senare).
Ljuset och våren, dessa tu som vi hyllar med eldar och sång om att "vintern rasat" och "vårvindar friska" (kommer ni ihåg stormen Gudrun?) Visst är det härligt!

För att då i enlighet med min arbetsuppgift som ungdomsledare till sist ge er något tänkvärt följer en liten fundering kring mitt ifrågasättande av killarna som gjort vårt tidssystem (de var nog nakna när de kom på det).
Ibland ifrågasätter man så många saker som vid närmare eftertanke är sjukt genomtänkta. Och hur mycket mer borde vi då inte lita på att Gud, när det kommer till våra liv, har koll och har en plan som är sjukt genomtänkt?
Istället för att ifrågasätta den situation man är i, får man istället lita på att Gud är smartare än jag. Sådär ja.
AMEN

Ja, det skulle man kunna säga. Jag menar sämst på att faktiskt hålla koll på något i mer än en halvtimma.
Om ni nu börjar undra var det här kommer landa så kan redan nu meddelas att detta blogginlägg är för er som kanske inte kände till eller er som redan visste men vill få bekräftat hur Daniel Wendefors, Alias Pastorn, egentligen fungerar på ett av livets alla områden.
Har ni någon gång försökt prata med en person som tittar på TV? Jag menar en sån person som när du säger något reagerar efter en 5 minuter med ett "Va? sa du nått?" - den där personen är jag. Denna egenskap har ytterligare en effekt som om den dyker upp vid fel tillfälle kan få ödesdigra konsekvenser.
I lördags träffade jag massa folk i kyrkan för vi hade loppis och flera gånger under dagen fick jag höra att ikväll smäller det det är den stora finalen i Melodifestivalen. Hela Sverige stannar och alla galna schalgerälskare spelar in programmet för att under resten av året kunna gotta sig i glitter och glamm - samt killar som pussas - när de av olika anledningar känner sig lite nere. Så när jag helt plötsligt kommer på att jag borde ringa en kompis så möts jag av svaret i luren:
"Ringer du mitt i melodifestivalen?"
... Vänta lite nu, jag har alltså förutom att köpa en Skeppshultscykel blivit fullkomligt bombad med information om kvällens event. Och ändå lyckas jag glömma bort det. Varför? Jo, jag avledde all min uppmärkasmhet med att spela lite dator och vips så satt jag där med öppen mun och för att senare, när klockradion av någon oförklarlig anledning började ringa, för mig själv tänka "Va? Var det någon som sa nått?". (ok det senare var en efterkonstruktion för att höja humorgraden lite).
Med andra ord:
Jag är nog sääämst, i alla fall på delad hjärnverkasamhet.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker det är för mycket folk i kyrkan...
Eller det var...
Ja, jag ska förklara mig. Vi hade loppmarkanad och auktion idag i kyrkan och man blir rätt trött i huvudet efter en stund. När man på ett övertrevligt sätt försöker sälja LP-skivor för 5 kr styck samt väskor till folk som helst av allt inte skulle spendera en krona utan bara ta med sig rubbet på en lastbil och dra.
En positiv sak dock:
* Skeppshultscykel, model äldre, enväxlad, röd, damram, 700 spänn. Går hur bra som helst PLUS att det är en utfällbar reflex på pakethållaren där det står "Skeppshult, för säkerhets skull". Så värt...
Synd bara att någon annan köpte den gamla cykeltutan i metall...

Jag, tar bloggen ett steg vidare och gör ett lunch-blogginlägg.
Sitter nu i ett samhälle med det mest söndertrasade namn du kan tänka dig: Härja.
Vem har härjat här? Ja, idag är det jag.
Och för att knyta till rubriken, efter allt med skidresa och planering så fortsätter det, nu med sommarläger.
Det är inte helt fel att med skinande sol och annalkande vår planera årets bödaläger.
Så nu sitter jag här med stranden och solen i tankarna, med glass och brinnande lägereldar. Strandpartyn ja, massa annat av livets goda. Ibland är sammanträden inte alls så tråkiga.

Ja, så lät det när jag kom med min nya frilla, en skjorta med V-ringad tröja över (nej jag har inte klippt håret bara kammat det bakåt och vaxat lite). Men aldrig att jag hade förväntat mig ett klockrent "Brat" med ett litet skratt när jag träffade min kollega idag. "Stockholmsfrilla" - var en annan kommentar. Ja, ni hör att jag arbetar i motvind här.
Äh! tänkte jag. Än sen, de e ju najs!
Tror jag ska in och köpa mig en ljusblå långrandig skjorta också.
Anledningen är att jag nu har skaffat rätt långt hår och man skulle ju kunna köra på musiker/frikyrko-stilen och dra till med ett hårband, men frankly, det orkar jag inte.

(Ja, men nu låter det lixsom som om jag har spårat ur totalt i livet, och kanske... vem vet? allvarligt jag är samma gamla vanliga kille, tröttnade bara på luggen i facet)

Här är jag om 20 år.

Sitter som en smäck! sittter sitter som en smäck!
Både på foten och rent vissuellt. Så när det är innebandy glöm inte att kolla på bollen också.
Ett lätt distraktionsmoment.

Nu sitter jag på café och uppdaterar min blogg... SAMTIDIGT! Kan man vara mer klyschig? Jag trodde aldrig för ett år sedan när jag startade bloggen att jag skulle hamna i denna situationen. Jag menar... Man är väl en människa med lite självrespekt. Eller?
Trots mina konsitga idéer gällande internetexponering må jag ändå säga detta:
Café är nog det bästa som finns.
Att sitta ner med en Latte (jo, madde jag tycker det är sjukt gott), snacka med vänner om livet, kan det bli bättre? Att ta tid med någon och inte stressa; sitta ner och samtala om det som är viktigt och det man tänker på - sådant som berör.
Borde vi inte chilla mer på caféer? Det är ju äkta människomöten som gör att vi trivs och mår bra. Goda relationer kan vara livets största glädjeämne.

Hallå, alla som är intresserade av arkitektur. Vad gör man en fredag? Jo, man sitter på Flahultskolan (det är ju där hälften av mina tonåringar går i skola - högstadie) och är mäkta imponerad. Här är ju grymt fräscht. Före jul gick eleverna i slitna barracker. Nu, e skolan så gott som klar. Grymt fräscht. Uppehållsrum med nytt biljardbord (kostnad typ 30 000). Med Café. Matsalen har nya möbler, alla skåp är nya. Allt, nästan allt är nytt och sa jag fräscht?.
Här kommer jag få hänga på fredagar, och lira kort/spel och biljard. Najs! Jag menar det luktar ju fortfarande byggdamm. Najs Najs Najs. Alla Flahultselver är sjukt lyckligt lottade.

Visst förstår man på rubriken att detta handlar om nyår? Så, var det i alla fall. Årets första helg blev ett riktigt tjejhäng och jag fick återigen förmånen att vara den manliga(?) motvikten mot det i annars övervägande kvinnliga sällskapet. Inte mig emot, det är sjukt trevligt att ta ytterligare ett steg in i kvinnans värld och om möjligt försöka lära sig något om livet i stort, med andra ord:
Choklad, Michael Bublé, Moulin Rouge, Skönheten och odjuret, Temuggar, samt en massa snack om framtida bröllop och alla låtar som då skall spelas, vilka gäster som ska bjudas och hur dyrt/billigt det kommer att bli (ja, jag tror nog att jag var en stor bidragande orsakt till detta ständiga samtalsämne). Alltså en hel helg att bara gotta sig i allt det goda som livet kan erbjuda.
Det enda som egentligen saknades var en stor och varm Chailatte. Det hade varit pricken över.