Kan inte sluta tro
Hur svårt ska det vara att fatta att man är beroende av Gud?
Hur lätt är det inte då att ignorera detta behov?
När man slutat skolan, när livet står och väger, när allt inte längre går per automatik. Vad är det då som driver framåt? Leder? Visar vägen?
Var är jag? Vart är jag på väg? - Känns de frågorna farliga att ställa?
Är Jag kanske rädd för tystnaden som ekar på insidan i väntan på svaret, svaret som inte är mig givet?...
Mitt i den rädslan kastar jag mig ut på 70 000 famnars djup, och ser att vingarna bär.
Då tror jag.
//DW
