Hatten av för Curling-damerna
Efter att ha genomlidit en gastkramande curlingfinal är det med stor glädje jag gratulerar Sveriges curling-damer till ett nytt, härligt och magiskt OS-Guld. Många med mig kan väl instämma med Anette Norbergs uttalande direkt efter segern "Hur gick det till?". I början av nionde omgången såg det kört ut. Men efter två poäng av svenkorna i sista omgången och en enkel miss av Canada med sista stenen i extraomgången, skickade värdnationen guldet rakt över atlanten. Det oväntade kan dock alltid hända och när man har hållit sig vaken till 03.10 så är det mer än välkommet!
All heder till Lag Anette Norberg!
Tack från Hjärtat!
All heder till Lag Anette Norberg!
Tack från Hjärtat!
Orginalitet plus en och annan fjortis
Klockan 21.10 anländer tunnelbanetåget på gröna linjen till brommaplan och ut hoppar en något stressad och bekymrad "pojke" alias Pastorn (källan till dessa bekymmer är ett litet sidospår och behandlas omgående i stycke två). Han springer ner för trapporna, ut genom spärrarna och ser till sin stora besvikelse buss nr.309 mot Kaggeholm lämna stationen. Otur!
Detta är ändå något som händer relativt ofta, man får inte hänga läpp för det. Så alias Pastorn börjar vandra i den avgångna bussens färdriktning i väntan på nästa buss och även för att avreagera sig lite (som sagt, för anledning till behovet av käsloutlopp läs stycke två). Vid Drottningholm känner han dock för att jogga. Det påminner nästan lite om Forest Gump, det finns ingen egentlig anledning; ibland kan det bara vara skönt att få springa lite. Kl. 22.34 står denna tidigare nämnda "pojke" vid Ekebyhov en dryg mil senare och väntar på bussen med stela ben samt ömma knän och fötter, 23 minuter innan nästa buss hinner ifatt.
Jag vet att det inte klassas som normalt att springa en mil en torsdagkväll fullt påklädd med jacka, vinterskor mössa samt en ryggsäck full av böcker. I sammanhanget bör dock också nämnas att alias Pastorn inte heller anses vara "normal" i den bemärkelsen. Orginalitet är väl en dygd?
För att då raskt gå in på det alla egentligen vill veta. Varför har jag då varit så bekymrad ikväll? Upprinnelsen till detta är tunnelbaneresan då två fjortisar helt plötsligt (och utan provokation) entrar dörrarna till vagnen. Den ena av dessa fjortisar upprepar med jämna mellanrum frasen "Du ska akta dig för att kalla folk för bög" med en ironisk underton till den andra fjortisens förtjusning och tyvärr inte lika förtjusande skratt. Nu skulle nog tanten bredvid helst vilja stryka ordet "skratt" från tidigare mening och ersätta det med "gälla krystade utrop som mer påminner om en soldat som just förlorat benet i en ied-explosion". Men värst av allt som jag ser det är när en av fjortisarnas killkompisar anläder någon station senare och inte riktigt orkar vara i närheten. Då säger den ena tjejen "hej då, då din horunge". Och det är detta citat som bekymmrade mig så oerhört. Där satt vi alla runt omkring och tänkte samma sak "hur kan man säga så till en kompis?" Men ingen säger ett knyst. Så till sist tar jag till orda och berättar för denna tjej att hon är fruktansvärt otrevlig som säger något sådant.
Visst är det så att ungdomar idag har ett grovt uttryckssätt. Men det jag till sist vill säga är ju att vi tillåter det ske. Vi har i vårt samhälle blivit besatta av den demon som kallas "en svensk tiger". Om alla håller käft och aldrig vågar ta en konflikt så kommer ju knappast saker bli bättre. Men vi föredrar att tiga och lida i det stilla...
Inte jag och min förhoppning är att folk fattar att kollektivet kan påverka individen. Tillsammans kan vi vända en mängd negativa trender. Bara vi vågar låta orden lämna våra läppar.
Där säger Pastorn amen och tackar för intresset.
Detta är ändå något som händer relativt ofta, man får inte hänga läpp för det. Så alias Pastorn börjar vandra i den avgångna bussens färdriktning i väntan på nästa buss och även för att avreagera sig lite (som sagt, för anledning till behovet av käsloutlopp läs stycke två). Vid Drottningholm känner han dock för att jogga. Det påminner nästan lite om Forest Gump, det finns ingen egentlig anledning; ibland kan det bara vara skönt att få springa lite. Kl. 22.34 står denna tidigare nämnda "pojke" vid Ekebyhov en dryg mil senare och väntar på bussen med stela ben samt ömma knän och fötter, 23 minuter innan nästa buss hinner ifatt.
Jag vet att det inte klassas som normalt att springa en mil en torsdagkväll fullt påklädd med jacka, vinterskor mössa samt en ryggsäck full av böcker. I sammanhanget bör dock också nämnas att alias Pastorn inte heller anses vara "normal" i den bemärkelsen. Orginalitet är väl en dygd?
För att då raskt gå in på det alla egentligen vill veta. Varför har jag då varit så bekymrad ikväll? Upprinnelsen till detta är tunnelbaneresan då två fjortisar helt plötsligt (och utan provokation) entrar dörrarna till vagnen. Den ena av dessa fjortisar upprepar med jämna mellanrum frasen "Du ska akta dig för att kalla folk för bög" med en ironisk underton till den andra fjortisens förtjusning och tyvärr inte lika förtjusande skratt. Nu skulle nog tanten bredvid helst vilja stryka ordet "skratt" från tidigare mening och ersätta det med "gälla krystade utrop som mer påminner om en soldat som just förlorat benet i en ied-explosion". Men värst av allt som jag ser det är när en av fjortisarnas killkompisar anläder någon station senare och inte riktigt orkar vara i närheten. Då säger den ena tjejen "hej då, då din horunge". Och det är detta citat som bekymmrade mig så oerhört. Där satt vi alla runt omkring och tänkte samma sak "hur kan man säga så till en kompis?" Men ingen säger ett knyst. Så till sist tar jag till orda och berättar för denna tjej att hon är fruktansvärt otrevlig som säger något sådant.
Visst är det så att ungdomar idag har ett grovt uttryckssätt. Men det jag till sist vill säga är ju att vi tillåter det ske. Vi har i vårt samhälle blivit besatta av den demon som kallas "en svensk tiger". Om alla håller käft och aldrig vågar ta en konflikt så kommer ju knappast saker bli bättre. Men vi föredrar att tiga och lida i det stilla...
Inte jag och min förhoppning är att folk fattar att kollektivet kan påverka individen. Tillsammans kan vi vända en mängd negativa trender. Bara vi vågar låta orden lämna våra läppar.
Där säger Pastorn amen och tackar för intresset.
Tänk om!
Tiden kommer fort och framtid övergår hastigt i dåtid, en vecka går snabbt på kaggeholm. Hur ska man hinna med allt man vill göra? Varför vill man mer än man hinner och vad ska man prioritera? Detta är frågor som med jämna mellanrum bollas mellan mina båda hjärnhalvor, tillsammans med en rad andra lite större frågor, ofta gällande mina förväntingar på tillvaron kontra verkligheten jag ser. Det låter kanske lite ospecifikt, men mer detaljerad blir jag nog inte.
En stor fråga är dock den kristna kyrkan. Den världsvida kyrka jag är en del av som troende kristen. Hur står det till med kyrkan och hur skulle det kunna vara? Här kommer en liten tanke... Så håll till godo.
The Big Red Tractor
En stor fråga är dock den kristna kyrkan. Den världsvida kyrka jag är en del av som troende kristen. Hur står det till med kyrkan och hur skulle det kunna vara? Här kommer en liten tanke... Så håll till godo.
The Big Red Tractor
"Se det som ett experiment"...
...,tänkte jag och startade helt utan anledning en blogg - min konservativa hållning gällande överdriven internetexponering till trots och med en tveksam känsla i bröstet. Jag förväntar mig inte tillföra något i bloggvärlden, men när jag nu vägrar Facebook känns det ändå som ett måste att ha någonstans där jag kan vädra all information ur mitt liv som folk vill veta, men helt klart klarar sig bättre utan.
Nej, jag kommer inte vika ut mitt allra innersta och inte heller någon annans. Det jag kan hoppas på är att få vara en del av den trend som sveper över min vackra folkhögskola i vintermörkret.
Med det sagt och med mina vänners splittrade uppfattning om min bloggstart hälsar jag varje ny läsare välkommen.
Och till Affe och Emma säger jag... Småland
Over and out...
Nej, jag kommer inte vika ut mitt allra innersta och inte heller någon annans. Det jag kan hoppas på är att få vara en del av den trend som sveper över min vackra folkhögskola i vintermörkret.
Med det sagt och med mina vänners splittrade uppfattning om min bloggstart hälsar jag varje ny läsare välkommen.
Och till Affe och Emma säger jag... Småland
Over and out...
