Att riva murar
Jag satte mig på bussen från Jönköping här om dagen, för att åka hem till Taberg. Det var snöigt och kallt ute och eftersom jag var lite frusen satte jag mig längst bak för att komma närmast motorn på bussen.
Hållplatsen innan Juneporten hoppade det på tre invandrarkillar i 14-årsåldern. De var rätt högljudda och såklart hoppade de bara på längst bak utan att betala. De tittade på mig men ignorerade mig rätt fort. En av killarna hade en sådan där riktigt sprejad frilla som spretade åt alla håll.
Den andra av killarna tuggade på den största klump tuggumi jag någonsin sett - tänk ett paket hubbabubba rakt in i munnen, ungefär som Ace Ventura. Dessutom tog han ut klumpen med jämna mellanrum och tittade på den, för att sedan stoppa tillbaka den i munnen.
Den tredje av grabbarna var den som lät mest, jag tror det var för att han var minst - man måste ju kompensera.
Min hjärna satte genast igång. Säkerligen var dessa ungdomar smått kriminella, underpresterade i skolan, problembarn utan respekt för de äldre, sen måste de ju bara bo på Råslätt också. Jag satt och tittade lite nyfiket på dem så där som man gör på bussen utan att försöka märkas. Men som alltid märks det. Så klart att de såg att jag stirrade.
"Vi ska ut och råna en affär" ropade en av killarna och pekade med handen mot mig. Han höll den som om han pekade med en pistol - inte direkt trevligt.
Som vanlig alldaglig svensk såg jag här två tydliga alternativ på min kommande reaktion. Antingen vara tyst och titta ut genom fönstret och kanske t.o.m. lite så där diskret byta plats, eller som en god samhällsmedborgare med civilkurage säga till dem att skärpa sig och sköta sig som folk. Men vad gjorde jag? Jo, jag svarade killen och sa enligt alternativ tre - som då kanske inte ingår i den vanliga beslutsskalan i liknande situationer:
"Jasså! nice vilken affär ska ni råna då? Får man hänga med?" och genast revs murarna och jag kunde fortsätta snacka med grabbarna och när de sedan gick av bussen säga:
"Men, ha en bra kväll och ta det lugnt"
"Ja, visst" svarade de.
- Utdrag ur min första predikan 5/12 2010
Vill du ha mer får du mejla eller skriva en kommentar.
Uppdatering av principlistan
Eftersom min gamla mobil krashade häromdagen har jag idag köpt mig en ny och i samband med det so kom jag på ytterligare en livsprincip.
Du får tycka att detta är hur töntigt som helst men jag är en stolt man med väl underbyggda principer.
Inte:
Alkohol
Tobak
Piercing
Tatuering
Sex före äktenskapet
Färga håret
Och numera inte heller någonsin skaffa en iPhone eller annan smartphone.
Vår, vår årstid - Om du verkligen är svensk
När jag startade denna bloggen gjorde jag det som ett litet experiment. Experimentet blev en kompromiss, eftersom jag nu inte har facebook.
När jag startade denna bloggen så visste jag nog att jag inte skulle få så många läsare, bara de som var intresserade av mitt liv (och som hade varit först med att adda mig på facebook, om jag nu hade haft någon). Men visst är det så att egot ändå gör sig påminnt. Det första man kollar när man kommer in på bloggen är ju hur många som besökt sidan, och om det kommit några kommentarer. Det där med att bli sedd, jag är också drabbad. Man vill ju faktiskt vara poppis.
Idag kom jag på en sak som jag aldrig tänkt på innan. Frågan lyder "VARFÖR i all sin dar flyttar man fram klockan en timma på sommaren? Är inte sommarnätterna tillräckligt ljusa ändå? Så varför ge solen ytterligare en timma in på natten att lysa? Och varför drar man tillbaka klockan så att vinterkvällarna blir ännu mörkare?"
Idag kom jag på att det ju inte spelar någon roll om det blir ljusa senkvällar på sommaren, det blir det ju i alla fall. Och vintermörkret klarar vi också av. Det är ju ändå nu som det är som allra bäst. Helt plötsligt är det ljust en timma längre på kvällen. Man märker direkt att livet blir värt att leva. Jag har just fått en extra ljus timma. Och vilken instängd vintertrött svensk som helst kan ju förstå att nu är det vår! Man får ha sol ända fram till 19.00 och det är ljust ända fram till åtta. Man blir smått euforisk bara av tanken. Det är nu vi ska leva upp, blomstra ut, skaffa livspartners (ja, kanske i år... eller?... nja, vågar man hoppas?... eller jadå! Solen lyser... hoppet finns) och springa naken över gröna ängar (jag fick höra av en tjejkompis att vi killar har en konstig relation till att göra vardagliga saker nakna... jag vet inte hur det är med det... men det kan vi ta upp senare).
Ljuset och våren, dessa tu som vi hyllar med eldar och sång om att "vintern rasat" och "vårvindar friska" (kommer ni ihåg stormen Gudrun?) Visst är det härligt!
För att då i enlighet med min arbetsuppgift som ungdomsledare till sist ge er något tänkvärt följer en liten fundering kring mitt ifrågasättande av killarna som gjort vårt tidssystem (de var nog nakna när de kom på det).
Ibland ifrågasätter man så många saker som vid närmare eftertanke är sjukt genomtänkta. Och hur mycket mer borde vi då inte lita på att Gud, när det kommer till våra liv, har koll och har en plan som är sjukt genomtänkt?
Istället för att ifrågasätta den situation man är i, får man istället lita på att Gud är smartare än jag. Sådär ja.
AMEN
Jag är sääämst. (denna rubrik är ett internskämt)
Om ni nu börjar undra var det här kommer landa så kan redan nu meddelas att detta blogginlägg är för er som kanske inte kände till eller er som redan visste men vill få bekräftat hur Daniel Wendefors, Alias Pastorn, egentligen fungerar på ett av livets alla områden.
Har ni någon gång försökt prata med en person som tittar på TV? Jag menar en sån person som när du säger något reagerar efter en 5 minuter med ett "Va? sa du nått?" - den där personen är jag. Denna egenskap har ytterligare en effekt som om den dyker upp vid fel tillfälle kan få ödesdigra konsekvenser.
I lördags träffade jag massa folk i kyrkan för vi hade loppis och flera gånger under dagen fick jag höra att ikväll smäller det det är den stora finalen i Melodifestivalen. Hela Sverige stannar och alla galna schalgerälskare spelar in programmet för att under resten av året kunna gotta sig i glitter och glamm - samt killar som pussas - när de av olika anledningar känner sig lite nere. Så när jag helt plötsligt kommer på att jag borde ringa en kompis så möts jag av svaret i luren:
"Ringer du mitt i melodifestivalen?"
... Vänta lite nu, jag har alltså förutom att köpa en Skeppshultscykel blivit fullkomligt bombad med information om kvällens event. Och ändå lyckas jag glömma bort det. Varför? Jo, jag avledde all min uppmärkasmhet med att spela lite dator och vips så satt jag där med öppen mun och för att senare, när klockradion av någon oförklarlig anledning började ringa, för mig själv tänka "Va? Var det någon som sa nått?". (ok det senare var en efterkonstruktion för att höja humorgraden lite).
Med andra ord:
Jag är nog sääämst, i alla fall på delad hjärnverkasamhet.
För mycket folk
Eller det var...
Ja, jag ska förklara mig. Vi hade loppmarkanad och auktion idag i kyrkan och man blir rätt trött i huvudet efter en stund. När man på ett övertrevligt sätt försöker sälja LP-skivor för 5 kr styck samt väskor till folk som helst av allt inte skulle spendera en krona utan bara ta med sig rubbet på en lastbil och dra.
En positiv sak dock:
* Skeppshultscykel, model äldre, enväxlad, röd, damram, 700 spänn. Går hur bra som helst PLUS att det är en utfällbar reflex på pakethållaren där det står "Skeppshult, för säkerhets skull". Så värt...
Synd bara att någon annan köpte den gamla cykeltutan i metall...
Sammanträde
Sitter nu i ett samhälle med det mest söndertrasade namn du kan tänka dig: Härja.
Vem har härjat här? Ja, idag är det jag.
Och för att knyta till rubriken, efter allt med skidresa och planering så fortsätter det, nu med sommarläger.
Det är inte helt fel att med skinande sol och annalkande vår planera årets bödaläger.
Så nu sitter jag här med stranden och solen i tankarna, med glass och brinnande lägereldar. Strandpartyn ja, massa annat av livets goda. Ibland är sammanträden inte alls så tråkiga.
