En helg... Ett gäng

Söndag kväll i Björken. Man är hemma igen efter drygt 30 mil på vägarna. Jodå, vi gav oss iväg i fredags med ett mangrannt sällskap på 11 kaggeholmare och siktet inställt på Norrköping. Målet med resan (om man inte anser att resan är målet) var en spelning på ett café i klasskamraten Saras hemförsamling. Det visade sig bli en mycket lyckad fredagskväll, konserten blev en succé. Men alla dagar har ett slut och efter att ha hållit varandra vakna med meningslösa disskutioner och fåniga skämt ända in på de jättesmå timmarna var det dags att sova.

Ja, sedan var det lördag, med frukost, repetition inför Söndagens gudstjänst, en hemvisit hos vår värdfamilj (Saras underbara föräldrar) och till sist ett ungdomsmöte, vilket avslutades med en konsert med Soulit. Lördagkvällen förflöt likt fredagskvällen om man lägger till "lill-babs" innan skämt. Ex. Vilken artist har softast inställning?
Svar: Chill-babs... Ja ni förstår nog systemet, rim på "lill" var det alltså...

Söndag var gudstjänst som berörde. Vi fixade musiken. Samt en seg resa hem igen. Det kändes som om alla sov utom jag, som körde bilen (jag var ju också trött).

Helgen sammanfattat: Bra musik, dåliga skämt och helt ologiska gåtor men framför allt god gemenskap. Denna resan gjorde vi tillsammans och mer tillsammans blev vi. Det man gör utanför skolan betyder mycket för samhörighetskänslan.

En helg och man känner sig som ett gäng.

Mjölksyra, Sydafrikaner och blåbärssoppa

Nu är allt över och jag skall här under nedteckna ett referat gällande tisdagens Halvvasa.

Vi åkte upp på måndag morgon och installerade familjen på den skola där vi skulle övernatta.
Allt kändes sådär härligt som det gör när man vet att man kommer ligga död och begraven ett knappt dygn och 4,5 mil på skidor senare.
Kl. 05.45 vaknade jag upp till familjens samlade trupp väckarklockor som troget bringade bud om en ny dag. Det kändes faktiskt över förväntan. En kraftigt bidragande orsak till min höga moral var kanske att jag just denna morgon vaknade med Roxettes gamla dänga "Get dressed for success" i huvudet. Med dessa härliga toner innanför mitt pannben packade jag snabbt ihop mina grejer, klädde på mig skidkläderna, åt frukost och tog mig till starten tillsammans med resterande delar av min familj.
Kl. 9.00 gav vi oss iväg i spåret, för att under dryga 3 timmar framöver plåga oss hela vägen till Mora.
Till en början höll vi ihop rätt bra men efter ca 2 mil körde, inte helt oväntat, min vördade far ifrån och lämnade fältet bakom sig.
Strax därefter förlorade jag även min lillebror ur sikt, atleten Jakob Wendefors. Resterande del av loppet tillbringade jag tillsammans med massa veteraner samt en ensam sydafrikan (vilken för övrigt körde om mig - knäckande!)
Loppet gick dock över förväntan och efter att ha haft nästan oavbruten mjölksyra i både axlar, lår och ryggslut i 3 mil kan jag med stolthet och en gnutta bitterhet presentera följande resultat i familjekampen:

1. Jan-Erik Wendefors  Tid: 03:03:01 Bakgrundsfakta: Far och make, har genomfört 20 vasalopp genom åren
2. Jakob Wendefors     Tid: 03:19:33 Bakgrundsfakta: Yngste bror, friidrottare, första långlopp på skidor
3. Daniel Wendefors     Tid: 03:30:40 Bakgrundsfakta: Mellanbarn, går folkhögskola, första långloppet på skidor
4. Britt-Marie Wendefors Tid:03:46:50 Bakgrundsfakta: Mor och maka, har deltagit i både halvvasa, tjejvasa och vasalopp
5. Jonas Wendefors      Tid: 03:48:29 Bakgrundsfakta: Äldste bror, Gift sedan ett år. Har åkt vasaloppet 2 ggr. och halvvasan 1 gång. Besviken över sista plats, dock med sämst skidor och med en förkylning. Starkt jobbat!

Tack för visat intresse!

Allt som man kan tävla om ska man tävla om

Nu har jag dragit mig upp ur sängen för att bege mig tillsammans med hela min familj upp till Mora. Vi ska alla åka halvvasan tillsammans. Det finns två sätt att vinkla det som nu skall ske. Antingen ser man det som en familjeutflykt. Men jag väljer att se det som en tävling. För en sådan här sak är fyllt av prestige. Jag återkommer med resultatet.

RSS 2.0