alias pastorn

Skrev just ett mejl. "Intresseklubben antecknar" tänker du då...
Men jag blev faktiskt nöjd. Och jag är glad för jag är nöjd.
Mannen här är väldigt nöjd... Ja, jag tror du fattar och gör du inte det så ta en titt HÄR
Där satt den! (Nöjd man)
Så Rebecca Sturesson, ta en titt i mejllådan!

Avslutar med att säga att folk borde nog ändå borde vara en aningens gnutta mer nöjda.

Sedan jag skaffade facebook har jag i princip slutat blogga.
Sedan jag skaffade facebook har jag börjat tänka hur allt jag gör skulle kunna skrivas i statusupdateringar.
Sedan jag skaffade facebook har jag börjat säga "Me Like" så fort någon gör något bra.
Sedan jag skaffade facebook har jag ökat min "tumme upp"-frekvens med 350%
Sedan jag skaffade facebook har jag börjat använda världens mest groteska uttryck "facerape" utan att reflektera
Sedan jag skaffade facebook har jag fått på papper att jag har 300 vänner
Sedan jag skaffade facebook har jag ... ... ... ... ... ... Ah Forget it!

(OBS! jag har skrivit dethär själv, och inte kopierat från facebook om du nu trodde det)

(förresten jag tänker länka detta inlägg på facebook)

Hur svårt ska det vara att fatta att man är beroende av Gud?
Hur lätt är det inte då att ignorera detta behov?
När man slutat skolan, när livet står och väger, när allt inte längre går per automatik. Vad är det då som driver framåt? Leder? Visar vägen?
Var är jag? Vart är jag på väg? - Känns de frågorna farliga att ställa?
Är Jag kanske rädd för tystnaden som ekar på insidan i väntan på svaret, svaret som inte är mig givet?...
Mitt i den rädslan kastar jag mig ut på 70 000 famnars djup, och ser att vingarna bär.

Då tror jag.

//DW

Eller hur var det?

- Du vet ju att jag är en bra människa, jag är bra på det mesta... Faktiskt
- Ja, men bra är ju ändå inte bäst!
- Varför ska man vara bäst?
- Ja, men du vet livet går ju ut på att vara bäst. Att stå där på toppen, herre på täppan.
- Nja, vad menar du?
- Ja, men ingen kommer ju ihåg en tvåa!!
- Men du är man verkligen bäst om man är bäst, är man inte bättre om man stannar på nivån "bättre"
- Men nu snurrar du till det!!
- Nä, men tänk såhär... Att vara bäst handlar ju om att ha nått målet, att vara färdig. Livet handlar väl ändå inte om det? LIvet är ju en resa, en strävan. Och då handlar det ju om att bli bättre? Eller?
- Ja, kanske det. Men då blir man ju aldrig bäst?
- Nä, men hur bäst man än tror att man är så finns det någon som är bättre!
- Vem då?
... ... ...
- Jesus

Jag älskar Jesus. Varför? Jo, för att han förvandlar mitt liv. Precis förvandlar... presens... det pågår. Är jag perfekt? Nej. Är jag felfri? Nej. Men tror jag att Jesus älskar mig ändå och längtar efter mig? JA, för jag längtar efter honom. Jag vill bli mer lik Jesus, jag vill förstå vad det innebär att vara Kristen. Inte vad det innebär att leva ett moraliskt korrekt liv. Jag som vet vad som är rätt men ändå handlar tvärtemot, det är jag som behöver nåd.

Om du har mött kristna som tryckt ner dig i skiten, som har varit hårda och dömande vill jag säga förlåt... förlåt för att vi ibland missar vad Nåd innebär.

Men jag vill också säga, Gud väntar på dig. Han älskar dig SOM DU ÄR, inte som du skulle kunna vara.

Om du bara visste vad Gud kan göra.

Jag vill veta... vill du utforska det med mig?

@ Tahesjön i en avstängd bil.

En ny termin börjar, verksamheter ska startas, jobbet fortsätter med så många utmaningar. Själv stär man där mitt i livet och frågar Gud... vart ska jag gå? Vad vill du med mitt liv? Vad ska jag bli?
Sen ser jag på var jag är och vad jag har. Det som jag nu vet ligger framför och undrar, Kan jag? Orkar jag?
Det finns enorma utmaningar i jobbet som ungdomsledare inte minst personliga.
Så plötsligt i mina tankar dyker ett ord upp.
I Psaltaren 37:5 står det: ”Lägg ditt liv i Herrens hand. Lita på honom, han kommer att handla”. I gamla översättningen stod det ”Befall din väg åt Herren och förtrösta på honom - han skall göra det”.
Befall din väg åt Herren. Att säga "Gud jag bestämmer mig för att lägga mitt liv i din hand". Och då fylls man av hopp. Han skall göra det. Inte jag. Inte du. Utan Han. Att förtrösta på att Guds verk får ske i och genom mig. Det blir min bön.

Luk.3:11
"Han svarade: "Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt."

Jag har varit i Halmstad i veckan under Tall Ships Race på evangelisationsläger - Step of Faith.
Efter ett av våra möten nere vid hamnen kom två påverkade män fram till mig. Den ena var lite mörk och lång och den andra kort och blek. Båda med ett allmänt hårt yttre.
Den bleke lille mannen gick med bar överkropp, så bar den nu kan bli när stora delar är täkt av tatueringar. I vilket fall gick han med sin gula pikétröja i handen.
De kom fram till mig som stod där med min "Step of Faith" T-shirt.
"Hallå! Vad står det på din T-shirt" sa den bleke mannen.
"Det står Step of Faith, att ta ett steg i tro" svarade jag och undrade vart detta skulle leda.
"Coolt" sa den mörke.
"Kan inte jag få den? Jag har dränkt min Piké i öl och cider" sa den bleke.
"Vi kan göra reklam för er om vi får den" sa den mörke
Ja vad gör man? Alias pastorn finner sig fort och går och frågar ansvarig ledare om det är ok att byta sin Team-tröja mot decinficerad gul Piké. Det visade sig vara helt i sin ordning.
"Visst" sa jag. "Det går fint"
Vi byter tröja och jag tar på mig den kalla sunkiga lite slitna gula saken som är prydd med 3 bokstäver "STH" - Stockholm.
"Du ser så *fult ord* mycket bättre ut i den där än jag, du är en klippa!" säger han
"Det vet jag inte" säger jag "Men jag vet en som är det och det är Jesus"
"Nja det vet vi inte" säger de båda och går därifrån runda om foten och den ena med en ren evangelisations-t-shirt på.

2 kvällar senare är lägrets pastorer ute och går en kväll på hamnområdet. Då möter de mannen som fått en t-shirt, påverkan av diverse preparat även denna gång. Han kommer fram till dem och säger:
"Det e ju ni! Det är ju ni med t-shirtarna!... Vet ni? När jag fick den där T-shirten då kände jag en sån kick som jag aldrig fått förut av varken droger eller alkohol."
Efter en stunds samtal med pastorerna föreslår en av dem att de ska be för mannen, så mitt bland folket ställer de sig och lägger händerna på honom. Efter bönen säger mannen:
"Jag känner det igen, det är precis samma kick som när fick tröjan"

Vad hände sen? Jag vet inte. Men tack vare att jag gav bort min T-shirt fick en man möta Guds kraft och kärlek. Du kanske inte tror att Gud kan möta människor, det gör jag, jag har sett det och hört det.
Gör det lilla du kan, ge en t-shirt till den som ingen har och du kan få se att Gud gör något stort.

Ja, vad hände med facebook?
Känner att jag måste skriva något här. Eller strunt samma, dags att uppdatera principlistan igen:
Inte:
Alkohol
Tobak
Piercing
Tatuering
Sex före äktenskapet
Färga håret
Facebook
SmartPhone/Iphone

Hallå alla trogna!
Nu har jag kommit hem från Allians årskonferens på Gullbrannagården utanför Halmstad. Och det är alltid skönt att få komma hem. Jag vet inte vad som är så speciellt med denna konferens men det känns alltid som hemma när man är där. Alltså Hemma där och hemma hemma (har inte bestämt mig vilket som är bra och vilket som är bäst än).
Under helgen har jag sett ett tecken som pekar på att jag nog borde satsa på en kyrklig karriär ändå. Alltså Ungdomsförbundet SAU och huvudsamfundet SAM hade konferens ihop i år. Men det som är slående är ändå att alla som jag känner och hälsar på är de som är 40+. Jag menar vilka umgås JAG med på fritiden egentligen? Eller är det så att namnet Wendefors i Allianssammanhang = någon som är barnbarn till Pastor Allan och barn till Pastor Jan-Erik och därför någon man hälsar på och säger "Är inte du en Wendeforsare?"... eller... "Det ser man att du är Wendeforsare". (Förlåt, det stavas Wendefosser)
Till följd av allt detta hälsande så blir det liksom som om man helt plötsligt är en i gänget bland pensionärer och äldre medelålders vuxna. Haha, sen kan jag ju inte låta bli att prata lite och ställa frågor när dom väl kommer och hälsar. Man måste ju vara trevlig!!! =)
(sen kan man ju undra hur det är ställt när man sitter på en seg gudstjänst i 2,5 timmar och tycker det är det bästa man varit med om).

Aja, ett gäng ungdomar hade jag med mig också och till er vill jag säga - Ni är som Taberg... wait for it... ... ... ... ... TOPPEN!

Jag lyssnade på P3 här om dagen. Och mitt i allt övrigt babbel på denna kanal började tjejerna i etern snacka om en viss företeelse som dom stött på på krogen.
"Är inte du kristen?", tänker du nog nu, och innan jag fortsätter vill jag bara klargöra att jo det är jag, men detta är av intresse p.g.a. ett inlägg jag gjorde här 28 Mars 19:46.
Alltså dessa tjejer hade varit med om att killar på stureplan brukar ta av sig till bar överkropp när de sitter tillsammans i gäng och blir lite fulla. Inte att det är något sexuellt eller så, det blir bara lite extra fest. Ja, hon sa att det riktigt lyser i killarnas ögon när de ser på varandra och helt plötsligt åker skjortan av.
När jag hörde detta kom jag direkt att tänka på några saker:
1. Ett komprep på kaggeholm med bandet Glen (jag var också med), vi var bara grabbar. När vi hade som mest feeling så hände det exakt som hon snackade om på radion. Tröjorna liksom åkte av, replokalen fylldes av en go' manlig svettdoft och allt var så där härligt euforiskt. Musiken, gänget, stämningen allt var liksom på topp.
2. En av mina bekantas "nakenklubb" som går ut på att vuxna män gör vardagliga saker som att åka longboard, spela tv-spel, bada i jacuzzi/badkar ihop och liknande fast nakna. (Alltså jag vill bara klargöra, jag är INTE medlem här, detta är lite väl magstarkt för mig).
3. Anders & Måns teori om att alla är nakna alltid, fast under kläderna. (alla under alla kläder naaaakna).

Någon annan som har erfarenheter av liknande fenomen?
Jag menar min tjejkompis har nog rätt ändå, killar har en konstig relation till nakenhet.

Ja, jag blev prankad i natt... Av mina konfirmander.
Man har varit iväg en helg på konfaläger och sista natten vad händer då???
Jo, en illasinnad ungdomsledarkollega ger min nyckel till mina konfirmander vilket resulterar i att jag (samt 2 pastorer som jag delade rum med) vaknar 4 ggr under natten 01.30, 02.30, 03.30 samt 04.30 av mobilalarm från telefoner gömda under diverse madrasser och papperskorgar. Snyggt jobbat! Det var faktiskt rirktigt underhållande.
(tur att jag inte skulleköra hem).

Vitsippor har blivit min favoritblomma alla kategorier.

Jag har precis kommit hem från tidernas måndag. Har besökt mormor och morfar med min familj, ätit mat, suttit i en solstol och fått lite färg, och sedan hängt med min morfar ut på en 15 mil lång motorcykeltur.
Finns det något som ger mer frihetskänsla än fartvinden, accelrationen och den underbara naturen som swischar förbi med alla dofter av grönska och nygödslade åkrar.
Att få sitta med utsikt över spegelblanka vättern och mumsa på en GB Sandwitch iförd skinställ och buff för att sedan i rask fart åka hem, det är ändå ett värdigt liv.

Man kan verkligen undra hur man ska reagera när man sitter på tåget och en kvinna som är omgiven av andra passagerare plötsligt tar fram en fryspåse innehållande en glassburk Carte d'Or. Den första tanken man har är ju: "ska hon äta all den där glassen själv och nu - jagmenar här finns ingen frys att rädda glassen i". Och det allra bästa är att se hur folk reagerar, det känns nästan lite oförskämt att kvinnan bara har en sked med sig - ingen annan får ju smaka. Det syns ju så tydligt att flera är sugna. Så där sitter jag och ler för mig själv åt våra svenska "jag-vill-ha-men-det-kan-jag-inte-få-så-jag-ignorerar-och-tittar-ut-genom-fönstret-på-förbipasserande-kor-fasoner".
Ja, men allvarligt, att någon smäcker 500 gram glass sådär på en höft (ganska bred sådan) är väl ändå inget som man får bevittna vardagligen.

Dagens grej är en vårjacka från Rundquist och Zälle. Jag brukar inte reagera så här, men idag var det lycka att få byta den tunga vinterjackan mot något lite finare än en TEAM SPORTIA jacka för 150:-.
Skulle man lägga upp en bild här? Jaha!... Man är ju inte modebloggare precis. Så...
...Kanske senare... får fråga Madde.