alias pastorn

Jag satt här hemma och tänkte lite. Så tittade jag på min orkidé som stod där i fönstret och såg något.
Jag har nu under hela hösten vårdat den och ungefär var tionde dag fyllt diskhon med vatten doppat blomman låtit den rinna av och sedan ställt tillbaka den igen i fönstret. Jag har dragit ner och vinklat upp persiennerna så att solljuset ska komma in men inte lika direkt, jag har dessutom nu skaffat en handspruta och vattnar numera blomman med tio sprut var tionde dag. Jag har t.o.m. pratat med blomman för att ge den lite extra koldioxid (det var en lärare på mellanstadiet som sa det till mig, undrar varför jag kommer ihåg det).
Tidigare bestod min orkidé av fyra stora gröna blad och två själkar som hållits uppe med blomsterpinnar. På senare tid har jag dock sett hur det har kommit knoppar och nu äntligen såg jag det. En av knopparna stod i full blom och den andra hade sprucikt upp. Dagen efter var den också fullt utslagen.
Idag har jag tre blommor på min vackra orkidé. Men vad vill jag då säga? Jo, detta:
Jag ställer mig ofta frågan vad jag gör här i Taberg... egentligen. Varför jobbar man som ungdomsledare? Jo, mina tonåringar är som min blomma. Det enda jag kan göra är att vattna läs undervisa, prata med läs uppmuntra, jag kan ställa in persiennerna läs skapa tillfällen för eftertanke och gemenskap. Men!... Jag kan inte få blommorna att slå ut. Det bestämmer nämligen inte jag. Allt jag kan göra är att skapa förutsättningar för blomman att växa, men jag kan inte bestämma att den ska blomma, den gör det av endast en anledning. 1 Kor 3:6-7:

"Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. [7] Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten."

Alltså är min bön att Han ska ge växten. Bara Gud har makten att fövandla och förändra. Vi kan vattna och plantera, rensa ogräs, ge näring, skapa rätt förutsättningar och så får vi vänta - vänta på Guds handlande.
Så är det också med vår tro. Skapa förutsättningarna och lämna det sedan i Guds händer.