Ett pastorsbarns strapatser - Del 1

Nu ska jag börja med en ny grej på bloggen. Jag ska försöka förklara för er kära läsare hur pass onormal jag egentligen är. Det är kanske så att ni tror att Alias Pastorn är en ganska vanlig kille, tycker ni det är det dags att jag en gång för alla klargör att så inte är fallet.
Nu kör vi!

Ledig helg! Vad gör man en ledig helg? Jo, tänker alias pastorn, vi drar till Värnamo på en stor kördag som börjar vid 9.30. Och visst var jag där tillsammmans med 280 personer i kören ståendes längst fram under konserten för att få uppmärksamhet samt anledning att överdriva alla rörelser och röja järnet tillsammans med kompet i gospelgunget. Så långt är väl det mesta normalt. Men vad gör man på fredagen då? Ska man sitta hemma då? Nej, här kan man inte sitta overksam. Alias pastorn har ju tagit reda på att Andrew Peterson har sverige-turné och det kan man ju inte missa! YES! Visst är det konsert på fredagkvällen... I Lund. Jo då, så Alias Pastorn ringer en kompis i Malmö, ringer sedan en annan kompis från Värnamo och bestämmer torsdag eftermiddag för att detta har potensial, det kan bli mycket trevligt.
Sagt och gjort. Hem till päronen torsdag kväll, i säng 00.30, upp 07.30, låna bil, åka iväg 08.15, hämta upp sin Värnamokompis, 08.50 iväg från Värnamo, köra bil tills man en mil efter Ljungby mitt på motorvägen märker att man bara har bensin för en mil till, får panik, svänger in på närmsta avfart, in på ett fiskrökeri för att fråga om närmsta mack som visar sig vara 2 mil söder ut på mororvägen. Här får aliaspastorn panik och tror på allvar att han ska bli stående i mörkaste småland över dagen. Men frågar ändå fiskrökaren om det finns något närmare och för då reda på att det finns bensin en mil bort om man kör på lite småvägar. Så vad gör man? Man kör i tro, ber en bön och beger sig ut i vad som verkar vara skogen. Man tittar noga på kilometervisaren så att det inte blir tomt i tanken. Till sist kommer ett samhälle - Södra Ljunga. Efter att ha kört en mil på småvägar kommer tillslut en liten livsmedelsbutik i detta samhälle med två pumpar, en disel och en 95 oktanig bensin, pumpar som sköts manuellt inifrån butiken.
Ibland i livet får man köra på tro, man har fått anvisningar av någon som vet men man måste ge sig ut på småvägarna för att komma dit. Vägar som verkar leda ut i ingenstans, men som visar sig vara räddningen. Jag hade lika gärna kunnat missa den avfarten också och stannat på motorvägen en mil senare. Och med detta vill jag säga: Våga ta ett steg mot Jesus, se att det håller. Det finns så många som vittnar om att den smala vägen leder till livet. Joh.14:6 "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig". Våga följ anvisningarna och fyll på i tanken med liv och liv i överflöd.

För att då forsätta. Vi kom så småningom ner till Malmö och umgicks med vänner hela dagen, åkte sedan till Lund gick på konserten som började kl. 20.00, lämnade Lund med bil kl.22.15 och landade till sist - efter att ha lämnat av Värnamopolaren - i Lanna och föräldrahemet kl. 01.50 trött som bara den. Vaknar igen kl 8.00 och är inne i Värnamo till kördagens start lördag morgon 9.30. PHEW!
Är detta normalt? Nja... Jag tror inte det va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0