alias pastorn

Som sagt alla tvivel måste undanröjas. Alias Pastorn är inte riktigt som alla andra. Nu kommer uppföljningen, hoppas ni läst del 1 först!

Tisdag kväll... Alias Pastorn har jobbat under dagen och känner sig sjukt rastlös. Han bär på en sådan där oförklarig känsla som är en blandning av vår samt en odefinierad längtan efter "något", en känsla som kräver utlopp. Kan hända är denna inre ofrid också blandad med frustration över tillvaron. Våren nalkas, ljuset kommer, förändring och liv... förändring och liv - två ord som Alias pastorn tänker mycket på. Två enkla ord som i praktiken är mycket svåra. 2 Kor 5:17
"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit."
En ny skapelse, förändring och liv. Hur ser det nya livet ut? Hur når jag dit? Har jag redan kommit dit? Vill jag leva ett förvandlat liv? Kan jag det? Orkar jag? Vad ska jag förändra och vad förändrar Gud hos mig?
Dessa frågor flyter lätt upp till ytan när vårens ljumma vindar sveper med sig damm och grusdoft från gatsoparbilen som rensar undan vinterns grus på vägarna.
Så vad händer???
Jo, kl.20.30 en stund efter scout tar Alias Pastorn sin cykel (skepshultscykeln med en växel och damram som han inhandlade på loppis för 700 kr) och beger sig ner för backen mot Norrahammar. Väl där fortsätter färden planlöst. Cykeln rullar sjukt bra och det är nerför hela vägen. Färden bär ständigt nerför, ner i grytan mot Jönköping och till sist stannar cykeln utanför Max hamburgeresturang efter 12 kilometers färd. Där ringer Alias pastorn en vän och pratar av sig, äter en hamburgare med tillbehör för 80 kr, spiller ut en halv läskmugg över jeansen och sitter ett tag och torkar. Det är nu han börjar fundera på hur han ska ta sig hem. HUR PUCKAD FÅR MAN VARA! Har man kört en dryg mil nerför hela vägen så tar det en stund att cykla tillbaka uppför hela backen med en växel. Kan man ta bussen? "Nej" blir svaret från busschauffören "inga cyklar på bussen". Chauffören stänger bryskt dörren och bussen åker. Ajsingens!... Men kvällen är inte förstörd ännu - trots blöta byxor (dom hade nog torkat vid det här laget). Så kl.22.40 som klockan nu hunnit bli ringer alias pastorn sin vän Linda och visst får man komma dit. En kopp te och ett gott samtal senare (samt ytterligare 1,5 kilometer på cykel) känner ändå alias pastorn att det är dags att ta tag i sitt liv och åka hem, klockan har ju ändå hunnit bli 23.45... Dock, precis utanför Linda stöter han på en smått berusad ung man som visar sig jobba på smålands musik och teater. Sakta cyklandes med den gående unga mannen inleds ett mycket trevligt samtal som varar tills klockan visar 00.22. Dags att börja trampa... Uppåt går färden, ständigt uppåt. Upp genom dalen, förbi Råslätt, förbi åkrar öde och mörka. Tillslut kommer han till Norrahammar - världens längsta samhälle med oavruten uppförsbacke. Sällan har han varit så glad att lämna Norrahammar bakom sig och sällan har han varit så glad över att se en statoilskylt - första landmärket för Taberg.
Nu är det bara sista uppförsbacken kvar. Med svetten lackande, almanckan instoppad i luvan på tröjan (mina jackfickor är inte tillräckligt stora) samt mjölksyra och ordentligt flås når han till sist toppen och hemmet och klockan visar 01.13.

Så vad kan man lära sig av detta? Jo, livet är som att cykla. Ibland går det nerför och det är grymt kul, livet går av bara farten och man njuter i fulla drag. Men det kommer alltid uppförsbackar. Uppförsbackar som gör oss trötta och som får oss att vilja ge upp. Man vill ta bussen, genvägen, men det får man inte. Man får cykla. Mjölksyran kommer och man kämpar. Men du jag lovar dig. Om du just nu känner att du cyklar uppför så kommer en nerförsbacke. Och vet du... det är såååå mycket skönare att åka nerför om du har mjölksyra i benen. Du kommer få känna att det lättar. Uppförsbackarna ger oss flås och benstyrka, de gör oss starka och uthålliga. De lär oss att hantera svåra situationer. Ge bara inte upp, snart kommer krönet och du har en härlig nerförsbacke att vänta. Jesus vill dra dig och hjälpa dig på vägen. Håll blicken fäst på honom så ser du att han faktiskt är med.
1 Kor 10:13
"Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den." - Starkare, visare, hel och med större mod och tro.
Nu så ska jag sova!