alias pastorn

Snart åker jag iväg till Vemdalen med mina tonåringar från Taberg och vet ni en sak... Jag är peppad.
Jag ser fram emot vad som ska hända. Tänk om denna skidresan får bli en början eller en nyinspiration till en längre resa hos oss som är med. En resa som utmanar oss att tillsammans ta ett steg till i vår personliga relation till Gud.
Tänk om vi genom det som vi ska vara med om kommer varandra närmare i gemenskap och tillit. Vad kan det i sin tur generera? Ja, det är spännande tankar i vilka det ligger förväntan. Förväntan på framtiden, förväntan på Gud...

Vad har du för förväntan? Har du glömt den? gömt den? Den finns där, en längtan efter mer, vidare, djupare. Resan med Gud går innåt. I vårt inre ropar rösten till honom som har skapat oss. Jag vill nå den rösten, bli till ett med den och instämma i den bön som formas djupt där inne. "Gud jag vill bo hos dig, ha mitt hemma hos dig, sitta i din mjuka soffa med en kopp te och allt är självklart. Inga besvikelser över brustna idéal, bara du och jag".
Frid, det är min längtan.

Hebreerbrevet 4:9-16